Under de senaste typ tio åren har det hänt något lustigt med hur jag ser på en rätt som denna. När jag var yngre var pasta med någon enkel smaksättning en nödfallsrätt som man lagade när man inte hade råd eller lust till att laga en ”riktig” måltid, men nu ser jag det snarare som en lyx.
Det här receptet är inspirerat av ett italienskt recept på bröd- och kålsoppa, men här är brödet serverat i form av krutonger stekta i olivolja istället för som i originalreceptet där hela brödskivor varvas med soppa och gratineras i gryta i ugnen.
Jag älskar verkligen hemgjort äppelmos. Det är så enormt mycket godare än det du köper i butik, och det är både roligt och enkelt att göra själv, och ett perfekt sätt att ta hand om äppelskörden på.
Det tog ganska lång tid för mig att uppskatta gnocchi, och detta skyller jag helt och hållet på de kockar som under åren tillagat gnocchin jag ätit. Istället för att vara lätta små kuddar av gudomlighet har jag serverats sega, degiga, små ointressanta pastabollar och undrat varför jag inte bara beställde något annat istället. Men, det har det nu blivit ändring på.
Pyttipanna är ju perfekt de dagar då man inte riktigt orkar tänka efter och bara vill svänga ihop nåt lite snabbt av det man har hemma, men man ska inte underskatta en väl genomtänkt pytt heller.